Panaccea

Efter att ha läst en tråd på bukefalos vandrade tankarna iväg till min gamla foderponny, Frigg.

Jag kände att jag vill skriva ner det som hände honom den dagen han vandrade vidare trettondagsafton -05

Vid denna tidpunkten hade jag haft honom på foder i ca 5 månader och jag och Marie skulle ner till ridbanan på Theleborgs ridskola och rida dressyr. På vägen ner var han pigg och busig som vanligt och jag minns att han satte av i en bockserie när det small av en försenad nyårsraket. Nere på ridbanan blev han segare och segare allt eftersom passet fortgick och jag blev surare och surare för han var så lat, tillslut gick han inte att styra över huvud taget och jag satt av och tänkte att han kanske hade ont för han hade precis haft en hovböld som spökat och gick hem till stallet igen. Jag fick bokstavligen dra med mig hästen hem, det var som om soppan hade tagit slut..

Väl tillbaka i stallet (ca 2 km från ridskolan) band jag honom vid uppbindningen utanför stallet och började spola av benen, då började han vingla som om han var full och hela hästen svajjade fram o tillbaka! Jag fick panik och började dra in honom i stallet och halv-vägs in i boxen kollapsade han på stallgolvet.

När han låg där växlade det mellan en apatisk och lugn häst och en hysterisk med spasmer och jag tror att jag kastade mig över hans huvud för att han inte skulle slå i det och för att försöka hålla honom lugn.. Tillslut tog han ett par djupa andetag och blev helt stilla med huvudet i min famn..

När han hade börjat vingla där ute ringde jag till Marie som fortfarande var kvar nere på ridskolan och sa att något var väldigt fel. Mellan spasmerna ringde jag till ägaren och sa till henne att ringa en veterinär och jag kommer ihåg att när hon ringde tillbaka så sa jag till henne att han hade slutat andas.. han var död.

Det kändes som en hel evighet innan Marie kom tillbaka och jag satt nog fortfarande på golvet med hans huvud i knäet när hon kom störtande tillbaka. Jag kollade mobilen dagen efter och hela förloppet hade varit under 10 min.

Veterinären kunde bara konstatera att han var död när hon kom, jag och ägaren fick köra ner till ridskolan och förklara läget och dom fick komma med en traktor för att försöka få ut honom ur stallet, eftersom det var trettondagsafton kunde inte kadaverbilen komma så vi fick lämna honom under en pressening till måndagen.

Jag bestämde mig för att vara med när kadaverbilen kom, och det är nog det dummaste beslutet jag någonsin taget.. mitt sista minne från den älskade ponnyn är synen av den vidriga kranen som lyfter upp kroppen i en container.

Detta är utan tvekan en av dom mest fruktansvärda händelserna i mitt liv.. Frigg blev endast 7 år gammal, veterinären trodde att något brast i hans hjärta eller hjärna och det hade inte gått o stoppa.

Jag hann inte ha denna lilla kille så länge men han rotade sig djupt i mitt hjärta, han var alltid full i fan och han gjorde djupa intryck på alla som mötte honom.

Vila i frid mitt älskade hjärta