onsdag 1 september 2010

Vet ni vad?

Jag har bestämt mig för att ge liv till denna lilla bloggen igen.. (ja, jag lovar inget ni vet ju hur det brukar gå!) gjorde lite förändringar för o symbolisera en nystart! Och så ska jag be bästa micka göra en ny header till mig ;)

Mkt har det hänt under dom dryga 9 månaderna som gått sen sist jag skrev, jösses vad tiden går fort! Jag börjar med att berätta om en händelse som utlöst en hel rad av händelser under våren och sommaren.

I våras anlände två nya pojkar till Månsgård, Cantor och Ibero. Två helmysiga grabbar som verkligen är varandras motpoler. Cantor är stor, ståtlig, vit och nästan lite fisförnäm - Ibbe är liten, kvick, full av bus och charmig till tusen. Jag hade ett par månader med dessa grabbar och cantor var ringrostig men det märktes att han varit med förr, där saknades bara styrkan.

Vi började från scratch med ibbe för han var rädd för ALLT, första gången vi hängde på honom höll han på o skicka stackars emilia åt skogen (som praktiserade och vi tyckte hon skulle få delaktig i en så viktig händelse, det kunde ju inte gå fel?) och det tog ett bra tag innan vi insåg att han trivdes bäst med att jag gjorde allt själv. Så långt allt bra, jag red ett par ggr själv och plötsligt en dag blev vi oense om en halt varpå ibbe tyckte jag drog honom för hårt i munnen och ställde sig på bakbenen, i detta läget tappade klumpga ryttaren på ryggen balansen och hängde inte med och då blev han såklart rädd och började bocka .. med huvudet mellan frambenen.. Jag lyckades givetvis inte sitta kvar utan brakade rätt ner i backen med ryggen före och drog på mig en fin fraktur i ryggen..

Vart inlagd i 2 dagar och sjukskriven i 10 veckor med en tjusig stålkorsett i 6 av dom veckorna. Detta var den 12e april.

I samma veva fick andreas jobb i Växjö, och vi bestämde oss således för att flytta, med facit i hand var det nog rätt bra för jag hade varit för envis för att sluta jobba på månsgård och jag hade tagit sönder min kropp om jag fortsatt med den farten och med den skadan. Även om det skar i hjärtat (och gör fortfarande) att lämna alla mina fina pojkar bakom mig så var det dags för en ny fräsch start..

Samma dag som andreas fick reda på att han fick jobbet fikade jag med en vän som skulle på anställningsintervju i hbg och behövde en lägenhet om hon fick jobbet så när andreas ringde o sa att han fått det så erbjöd vi henne vår lägenhet i andrahand och en vecka senare tackade hon ja till erbjudandet. Snabbt o lätt så var vi av med lägenheten iaf tillfälligt i helsingborg. Vi fick tillgång till vår lägenhet den 1a juni och sen dess har vi alltså då varit växjö-bor!

Andreas trivs jättebra med sitt nya jobb och jag ska börja plugga på komvux på måndag! Det ska bli jättespännande, man har ju inte suttit i skolbänken på 7 år nu (fan vad tiden går snabbt) o jag är riktigt taggad! Vi har fått en fin lägenhet också i markplan som precis blivit färdig med nytapetsering och målade skåpsluckor. Vi lämnade jättemkt av våra möbler i Helsingborg så vi har köpt massor med nya och andreas har fått utlopp för sina våta teknik-drömmar och köpt ett nytt hemmabiosystem och en gigantisk tv ;)

Hästlöst är det ju såklart inte ;) Jag har hittat en American Saddlebred-valack som jag rider på 1-2 ggr i veckan som är snäll och välutbildad. Det är jätteroligt dom dagarna man är där, men man får ju tyvärr inte samma känsla som med sina egna.. man har inte samma mål och drift.

Milo har hängt med dom senaste månaderna så gott han kunnat, men nu har vi märkt av en markant försämring senaste tiden, så imorgon åker vi till veterinären igen i hopp om att dom kan ställa en annan diagnos på honom här och åtgärda felet. Min magkänsla säger mig att det inte finns så mkt mer att göra för honom nu dock. Förhoppningsvis kanske han kan fungera på smärtstillande ett tag?

Nu hoppas jag ni fortfarande hänger med och inte blivit alltför uttråkade, jag behöver massor med pepp och hurra-rop för att orka hålla igång det hela.. så snälla - visa att ni är här och smygläs inte bara! :)

Slänger med några bilder som är relevanta till inlägget.

Ibero

Cantor


Citrin


Och sist - och jo.. faktiskt minst! - Mitt hjärta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar